Barndommens nattbord: Intervju med Alice Lima de Faria

Alice Lima de Faria (f. 1968) har hatt suksess med sin debutbok, Det var ikke jeg! sa Robinhund, en lun og sjarmerende bildebok, som tar barns virkelighetsoppfatning på alvor.

Alice Lima de Faria med debutboken Det var ikke jeg! sa Robinhund, der vi møter lille Robinhund, som har en sterk og trygg storebror. Hvorfor må han gå i barnehagen, da, når han har en slik storebror å leke med hjemme?

En fulltreffer av en bildebok


For Det var ikke jeg! sa Robinhund mottok Alice Lima de Faria Kulturdepartementets debutantpris 2015. I sin begeistrede anmeldese av boken skrev Dagbladets Maya Troberg Djuve blant annet: «En fulltreffer av en bildebok..» og ga den terningkast 5.  Til høsten er Alice klar med sin andre bildebok, Når de andre sover. En herlig historie om nattdyret Flabbe, som føler seg utenfor.

Norsk-svensk, scenograf og illustratør


Alice er norsk-svensk, scenograf og illustratør, med utdannelse fra Högskolan för Design og Konsthantverk i Sverige og fra Danmarks Designskole. I tillegg til å illustrere egne bøker, har hun illustrert Erlend Loes bok Rumpemelk fra Afrika.

–         Er det en eller flere bøker fra «barndommens nattbord», som har gjort spesielt sterkt inntrykk på deg? 

– När jag läser om de böckerna jag tyckte som mest om som barn, kan jag verkligen undra vad som satte igång mig. Många av de böckerna som jag älskade så mycket tycker jag nu som vuxen är direkt tråkiga. Som liten upplevde jag saker och ting mycket starkare än vad jag gör nu, och det ska så mycket mera till för att jag ska bli lika påverkad av en film eller en bok. Och det är ju lite trist att det ska vara så.

Som barn kunde det vara böcker eller illustrationer som skrämde vettet av mig. Bara jag tänker på Dr. Seuss illustrationer idag ryser jag till. Vissa böcker skulle läsas högt om och om igen, det var bland andra Var är Fu-Fu? och Elsa Beskows Rosalind med sin lilla Hind. Andra böcker, speciellt Karlsson på taket-böckerna, triggade min fantasi och fick mig att leka de böckerna i veckor efteråt. En historia vars repliker och sånger jag fortfarande kan utantill är Jungelboken, som vi hade på skiva. Men de historier som gjorde mest intryck på mig var nog Micke Rödpäls av Inga Borg, Bröderna Lejonhjärta och Svarta hingsten (The black Stallion), för de historierna var så sorgliga och vackra på en och samma gång.

–         Var du av de heldige som fikk sitte på et voksenfang og bli lest for som barn? Og hadde du noen gode stunder med en lesende voksen på sengekanten?

Mamma läste mycket för mig och jag fick många fina läsupplevelser tillsammans med henne. Det blev mycket Elsa Beskow och Astrid Lindgren. Men vi gick också jevnlig på biblioteket och lånade böcker, och då kunde jag få med mig hem lite vad som helst. Mamma, som är norsk, ville också att vi barn skulle få med oss den norska barnboksskatten, så vi läste många av Thorbjørn Egners böcker och lyssnade på Alf Prøysens sånger på skiva. På grund av att vi bodde i England de första åren av mitt liv, hade vi också en hel del barnböcker på engelska, så som Richard Scarry och Dr. Seuss böcker.

När jag började läsa själv fick jag klassiker av pappa, det var Tsarens kurir av Jules Verne, greven av Monte-Cristo av Alexander Dumas och Vilhelm Mobergs Utvandrarna. I mina existensiella tonår började jag gå till biblioteket själv och då lånade jag böcker som Glaskupan av Sylvia Plath och diktböcker av Edith Södergran och Pablo Neruda.

–         Hva har litterære møter i barndommen betydd for din senere skapende virksomhet?

– Jag älskade att skriva som barn. Långa invecklade historier, med många, många personer. Men jag kopplade aldrig detta till vad jag läste, förutom när jag som ungdom gick över till att skriva svårmodiga dikter. Men som barn var böckerna en egen värld och skrivandet och tecknandet en annan. Det var två olika saker för mej. Skrivandet kom inifrån, från en egen inre motor. Och så är det väl än idag.

Men det händer, när jag läser från mina gamla favoriter för mina egna barn, att jag kan se saker som har påverkat mig. Speciellt från serier som Tintin, Obelix och Asterix, Lucky Luke och Marsupilami med Spirou av André Franquin. Vi bodde granne med hon som översatte de här serierna till svenska. Hon var så otroligt snäll och jag fick alltid med mig en plastpåse med album efter att ha besökt henne. Så jag plöjde mycket serier och det tror jag har påverkat mitt sätt att berätta med bilder.

Les debutantintervju med Alice Lima de Faria på Forlagsliv.