«Ja visst gör det ont» av Karin Boye

Ukas dikt er et av Nordens mest kjente dikt Karin Boyes «Ja visst gör det ont». Det er like vakkert i dag som da det ble skrevet for nesten åtti år siden.

Illustrasjonsfoto til ukasdikt
Då, när ingen rädsla längre håller / faller i ett glitter kvistens droppar / glömmer att de skrämdes av det nya

«Ja visst gör det ont» er en type dikt som treffer deg hardt kanskje særlig når du er ung. Det at det er så kjent og så mye brukt, gjør at mange kanskje føler at det er oppbrukt. Men i denne uka da det virker som om våren er kommet for å bli, tenkte jeg likevel at det er plass til et av Nordens vakreste dikt i denne spalten. Det ble publisert i Karin Boyes samling För trädets skull som kom ut i 1935.

En av mine svenske favorittskuespillere Lena Nymann har lest/sunget den inn, så du kan også høre en fantastisk versjon på filmen under diktet.

 

JA VISST GÖR DET ONT

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.