9. august ville den store forfatteren og bildekunstneren Tove Jansson fylt 100 år. I ferien har jeg hatt stor glede av å lese Sommerboken, en av hennes mindre kjente utgivelser. For meg er denne spinkle boken den ultimate ferielektyre; lettlest, humoristisk og leken, men også med stoff til refleksjon og ettertanke. Boken er varm, vakker og humoristisk, og selvsagt illustrert med forfatterens særegne tegninger. Den berørte meg i forhold til nåtiden, men brakte også frem minner fra min egen barndoms somre. Sjelden har Tove Jansson beskrevet forholdet mellom fortid og fremtid, barndom og alderdom, liv og død så tydelig som her.
Sommerboken handler om Sophia og hennes farmor, som tilbringer sommeren på en vakker øy i den finske skjærgården. Sophias pappa og hans velbrukte og uvaskede slåbrok er viktige statister i fortellingen. I korte, underfundige og livsfilosofiske kapitler beskrives forholdet mellom barnet og den gamle, deres vennskap og felles eventyr, naturens krefter og skjønnhet. Siden jeg selv er fersk og entusiastisk farmor til lille Vilde, 2 1/2, traff Sommerboken meg rett i hjertet. Som bokens farmor har også jeg hytte på øy. I sommer har Vilde og jeg hatt flere tosomme og opplevelsesrike stunder sammen på øya. Om jeg ikke er like eksentrisk som Sommerbokens farmor, har jeg en ambisjon om å bli det. Og jeg tok det som et tegn på felles trivsel da mitt barnebarn på vei til ferjeleiet etter endt farmorbesøk sa bestemt: – Jeg vil ikke hjem!
Fra Tove Janssons rikholdige og originale forfatterskap, er det fristende å trekke frem en annen fantastisk, men helt annerledes sommerbok, nemlig Farlig midtsommer. Her møter vi Mummitrollet, Mummimamma, Mummipappa og vennene deres den sommeren de rammes av både jordskjelv og oversvømmelser. Sammen med Mymlens datter, Lille My, Misa og Homsen redder de seg om bord i et flytende teater. Ubetalelig er Mummipappas oppførelse av en greskinspirert tragedie om bord. Og så dukker selvsagt Snusmumrikken opp, med ikke mindre enn 24 adoptivbarn! Jeg gleder meg til å lese Farlig midtsommer for Vilde – et par, tre somre frem i tid.
Tove Jansson (1914-2001) var finlandssvensk. Hun er kjent over store deler av verden som forfatter, tegneserieskaper, illustratør og maler. Bøkene hennes er oversatt til mer enn 34 språk! I 1945 kom den første boken om Mummidalen, Småtrollene og den store oversvømmelsen. Hennes internasjonale suksess kom med den tredje boken, Trollmannens hatt (1948). Til sammen skrev hun ni bøker om de kjente og kjære figurene – Mummitrollet, Mummipappa, Mummimamma, Snusmumrikken, Sniff, Lille My, Filifjonken, Hemulen, Hattifnattene m.fl. Hun skrev også poesi og voksenbøker, som Billedhuggerens datter, Den lyttende, Sommerboken, Solbyen, Den ærlige bedrageren og Rent spill, som alle er utgitt på norsk. I tillegg til sine egne utgivelser illustrerte Jansson også bøker av forfattere som J.R.R. Tolkien og Lewis Carroll. Her kan man finne alle bøker om og av Tove Jansson som finnes på norsk pr. i dag.
Siden sommeren er på hell, er det naturlig å avslutte denne lille hyllesten til Tove Jansson med hennes egen Høstvise. Den har en av de vakreste tekstene jeg vet, og en ditto mollstemt melodi.
Höstvisa
Tekst: Tove Jansson
Musikk: Erna Tauro
Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.
Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr’n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.
Skynda dej älskade, skynda att älska…
Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.
Skynda dej älskade, skynda att älska…
